Det är väl den mest sagda meningen i hästmänniskors liv. Är det inte det ena så är det det andra och man kan försöka påverka så mycket man bara kan, men hästar måste ju ändå få vara hästar och då händer det saker... vi kan inte låta dem stå i sjukhagar/boxar dygnet runt för att de inte ska skada sig...

Molly var ju fantastiskt fin i kroppen i söndags, som en helt ny häst och det kändes skönt inför helgens stundande clinic för John Moore, som jag kostat på mig, trots att jag egentligen inte har råd...

Igår så såg en inackordering till oss hur hon halkade nedför bergsknallen i hagen, med bakbenen bakåt och frambenen framåt och sedan rejsade upp till grinden, så när jag kom til stallet så gick hon mycket riktigt som att hon "gjort i byxan" igen...

Jag promenerade henne till kyrkan och tillbaka på rakspår och sedan lät jag henne röra sig i alla gångarter på långa repet på ridbanan och då väljer hon att gå i korsgalopp i vänster varv... så nåt gjorde hon allt... Min kiro är bortrest och rådet från henne är att rida henne idag och kräva att hon rör sig korrekt iaf, gymnastisera och försöka losssa på spänningarna, så vi hoppas nu att hon bara sträckt sig lite och kanske ändå kan få följa med i helgen...

Backup-planen blir att ta med storebror Tjabo, som förövrigt kändes superfin igår. När vi kom till galoppfattningarna så fattade han uppåt och samlat istället för att skjuta iväg som en kanonkula framåt, så mattes konsekvens under söndagen lönade sig!'

Konsekvens ja, det är ett ord jag verkligen tagit till mig sista året, framgång med din häst ligger i konsekvens... Mer om det en annan gång, nu måste jag jobba lite :)

Ha det gott därute! Och ta hand om varandra, man vet aldrig vilka vändningar livet tar... (och tur är väl det)