Tävlingen var över och alla slappnade av, huvudet var fullt av intryck och känslor, det kändes nästan som att man befann sig i en dröm. Hände allt detta verkligen på riktigt? I drömmarna var vi Samurajer under Shogun Tokugawa. Med en stor portion av "dagen efterkänsla" skulle vi bege oss ut på lite sightseeing igen, denna gången med buss, för att få njuta av den vackra Japanska naturen. Vi begav oss iväg redan vid halv sju på morgonen för att slippa de oändliga bilköerna och åt frukost i bussen. Det var som om vädret också hade tagit en paus, fram tills denna stunden, hade solen strålat över oss, nu vilade molntäcket tungt och sikten var nästan obefintlig till vår arrangörs stora förtvivlan. Oss gjorde det inget alls! Vi njöt i fulla muggar och tog allt med ro. Schemat hade varit hektiskt hittills och det var skönt med en dag för reflektion. På eftermiddagen hade vi blivit inbjudna av ledningen i Toshogu Shrine att som VIP-gäster titta på Yabusame! Och innan dess skulle vi besöka Nikkos nationalpark och dess fantastiska vattenfall samt en sjö vid namn Kegon falls belägen på 1.200 meter ovanför vattenytan. Många bilder och filmsekvenser blev det!

Att komma in på "vår" tävlingsarena till ljudet av trummor fick håren åter igen att resa sig i nacken. Vi fick sitta längst fram och speakern berättade att vårt sällskap hörde till gårdagens internationella tävling i Beridet bågskytte till publikens förtjusning. Några kom fram och tog bilder, alla hälsade glatt. Två män ställde sig på knä mitt emot varandra precis framför oss och den ene skrek högljutt, varpå den andre svarade lika högljutt. Vi fick berättat för oss att man frågade om hans krigare var beredda. Nu skulle vi hålla utkik efter nummer tre bland Yabusameryttarna berättades det vidare. Han red på Toshogu shrines heliga häst, som naturligtvis var vit, och ryttaren själv var i rakt nedstigande led släkt med Tokugawa Ieyasu, alltså den Shogun som vilar vid Toshogu Shrine och den som hela 400-års jubileet handlar om. De senaste 10 åren hade han inte missat en endaste måltavla!

Förutom att Yabusame skapades för att Samurajerna skulle få mer träning, var det också en ritual för att underhålla Gudarna som vakar över Japan. De uppmuntrades på så sätt trodde man, att fortsätta ge landet lycka och välgång, för folkets hälsa och för skördens bästa. Det är bara män som får rida och det är naturligtvis en väldigt stor ära att bli upptagen som Yabusameryttare. På den tid då det begav sig var det bara krigarna, Samurajerna som kunde bli upptagna. En av deltagarna i den internationella tävlingen, Mr Tim Macmillan från Storbritannien har sedan 80-talet arbetat för att sprida Yabusame i Europa, det visades i England i början på 90-talet och har varit en stor, bidragande faktor till att det traditionella Beridna bågskyttet tagit fart. Tim eller Tim-san som han kallas i Japan, är en av de som fått äran att rida som Yabusameryttare och vi skulle nu också heja lite extra på honom! Det kanske är överflödigt att säga att det var väldigt pampigt att beskåda uppvisningen, och Tokugawas ättling - han missade inte en endaste tavla denna gången heller.

Kvällen fylldes av onsen, japanska heta bad, mat och planer inför framtiden. När planet lyfte från marken hemåt dagen därpå, flög en berättelse vi fick berättat för oss kvällen innan, in i minnet: "När Tokugawa hade varit död ett år, såg Kina sin chans att invadera landet, där det nu rådde fred. De samlade sin största flotta med skepp och var på väg att angripa, när en fruktansvärd storm plötsligt blåste upp och tillintetgjorde allt. Inte ett enda skepp, inte en endaste människa överlevde och därför kunde Japan fortsätta att blomstra till vad det är idag." Nu hade resan kommit till sin ände, men för oss, är det bara en början på ett stort samarbete med Japan och vi känner en oerhörd tacksamhet över att ha fått denna möjlighet!

Ett extra varmt tack till:

• Tanaka-san för inbjudan till Japans första internationella tävling i Beridet bågskytte
• Siljan-Japanstiftelsen och Leksandsdörren som såg till att vi kunde ta oss dit
• Jobs Handtryck, Nils Olsson Hemslöjd och Dalachoklad för gåvor som blev mycket uppskattade
• Vår Affärscoach Jörgen Bond och Företaginkubatorn i Dalarna som tror på oss
• Våra fantastiska medryttare som roddat våra guldklimpar hästarna och gården när vi varit borta
• Familj och vänner för stöd och uppmuntran

Läs mer om vår verksamhet på vår hemsida Dalecarlian Horse Adventures och följ oss på Facebook för att se alla bilder och filmklipp från resan! Pilens reportage hittas på YouTube.