Så var det över för den här gången med hästar på scen. Nu kan jag återgå till mina egna hästar och till D,N VA. Som är Karen Rohlfs webb baserade utbildning för ryttare. För mig är Karen ledstjärnan. Jag vill rida dressyr igen och som jag ser det är hon den ultimata pedagogen. Här är ett youtube-klipp från Karen.

Jag har ett Swedish Warmblood sto (tramsigt att det ska heta det på engelska)  Freja, som nu är nio år som jag tänkte mig en dressyrkarriär på. Freja var med 2012 i föreställningen Hästdans på Hovdala och jag blev kär. Efter lite tjat fick jag köpa henne. När Freja varit min i ett år tappade hon hullet helt och kunde inte tugga, trots att jag hade veterinär som kollade hennes tänkder var sjätte månad. Det visade sig att det var en inkompetent veterinär och att Frejas tandkött var en enda stor inflammation, som var svampangripen och med sju centimeter djupa tandfickor mellan alla käktänder. Svenska Hästtandvården-Nina gav Freja 15% chans att överleva och sa att hon förstod om jag valde att avsluta.
Det var i mars. Nu har Freja fyra tandfickor kvar, som är som djupast 1,5 cm. Hon tuggar fortfarande illa, men nu kan tandregleringen påbörjas. Dels är Freja född med överbett, dels har tänderna flyttats lite i och med alla tandfickor. Samt att det yttersta lageret på tanden har frätits bort av den dåliga munhygienen. Så dressyrkarriären har inte kommit igång. Vi kämpar för livet, som nu över sommaren har varit lättare.

Min gamla vapendragare Manno för därför vara skolhäst. Det tycker han är så där kul, efter ett liv riden free style. Han mjuknade efter många månader i nacken och kan nu uppskatta kontakt med tyglarna. Vi kämpar på.  Jag vill ju bli bra på att rida.